Klassiska Pärlemor

Min första produkt på Designtorget, samt Konsthallen i Kulturens Hus i Luleå var dessa långa, virkade halsband av silketråd, pärlemorchips, sötvattenspärlor och små rocailleglaspärlor. Ett fåtal finns ännu i lager i trådfärgerna Vin, Natur och Grå. Längden är ca 190 cm och det kan bäras två, tre eller fyra varv, beroende på urringning och stil för dagen. Pris 250 kr.

My first items made for Designtorget and the Art Gallery at Kulturens Hus in Luleå were these single strand necklaces. At appr 190 cm length each necklace may be worn in two, three or four rows depending on one's décolletage. Crocheted of silk thread with a sterling silver clasp, it carries mother-of-pearl chips, white freshwater pearls and clear glass rocaille beads. Comes in silk thread colours Wine, Beige and Grey. Labeled "Mother of Pearl", prize with european shipping 35 €.

En hyllning till Bosse

Som andra produkt till Designtorget gjorde jag ett halsband och armband av hematitringar och oxiderad, tennpläterad kedja med lås av oxiderat silver. Vad bättre döpa dom, än efter min underbara "systerson" Bosse (att beskåda på Mitt Lilla Hus)...? Liksom smycket är han rund, lite rolig och i grunden mycket enkel.

Dom sista halsbanden och armbanden kan nu fyndas för 200 respektive 150 kr. Om du uppger önskad längd vid beställning via mejlen, så anpassar jag gärna.

Ett hjärta av mosaik

Jag sprang på en massa gamla mosaikbitar i en av mina favoritpärlbutiker, och kunde inte låta bli att slå till. Dom viskade till mig: "Vi vill bli ringar, eller kanske manschettknappar". Vem kan motstå det? Så nu bor dom, i alla regnbågens färger, hemma hos mig tills vidare. Silverring i reglerbar storlek: 120 kr, Manschettknappar i silverpläterad metall: 70 kr.

More and more löv

Andra favoriter är mina stora, skira löv i halvgenomskinligt glas i färgerna bärnsten, orange, grönt, beige, rosa och klarglas. De hänger på 30 mm's silvercreoler och kransas av små silverblommor. Pris 100 kr/par.

Being in Löv

Jag är kär i löv. Verkligen. Så pass att jag jamt och standigt finner möjligheter till såna former i olika material. Till exempel dessa ramar av mässing vilka jag format som blad, med "mittådring" av silverfärgade eller grafitgrå glaspärlor. Krokarna är i sterling silver alternativt förgyllt silver och priset 150 kr/par.

SÅLDA/SOLD

Cirkeln sluts

För några år sedan fick jag en ask med gamla silketrådspolar av en släkting. Jag hade betat igenom en bok om smyckestillverkning som jag fått av min syster och var otroligt inspirerad. Metalltråd och nylontråd kunde man virka smycken av, hade jag märkt, så varför inte silketråd? Virka, som jag älskade att göra. Vilken värld som öppnade sig!

Inspirationen har inte sinat. Efter några underbara omvägar är jag tillbaka i barndomens handarbete. Men där förr spetsdukar i fantastiska mönster bredde ut sig, växer nu halsband av silketråd med halvädelstenar, odlade pärlor och glasstenar fram. Mitt företag kallar jag Kamalin, efter mormor Karin May Linnea. Jag har henne att tacka för mycket.

Psykologin bakom skapande

När jag var 18 flyttade jag till Uppsala. Läste språk och musikvetenskap, pedagogik, idéhistoria. Upptäckte psykologin. Det fanns dom som forskade i psykologin bakom skapande, fann jag - så fantastiskt! Mihaly Csíkszentmihályi är mannen bakom begreppet Flow. Det är psykologerna som har det, tänkte jag, och förpassade min kreativitet till fritiden.

Kompositioner

Förutom handarbetet bestod min värld under uppväxten till stor del av musik. Som fjortis tog jag ett av mitt livs viktigaste beslut och sökte till musikestetisk linje vid Björknässkolan i Boden. Eftersom jag även musikaliskt inte drillats disciplinerat, utan tillåtits följa min nyfikenhet på egen hand var jag rätt medioker som musiker. Men jag ville förstå. Hur musiken blir till, var kompositionerna kommer ifrån. Glädje. Lust. Nyfikenhet. Att skapa. Det var den bästa tonårstid jag kan tänka mig.

Redan dom gamla norrbottningarna...

I hela den omgivande miljön fanns under min uppväxt i östra Norrbotten en djupt förankrad respekt för hantverk och hembygdstraditioner. Jag satt i ett hörn och tittade på när mamma danstränade med folkdanslaget, och vet inte hur många gånger vi gått runt hembygdsgården och fått beskrivet kardning, kamning, spinnande. Hemma fanns till synes oändliga resurser av papper, färger, pärlor, garn, tyger och inte minst en aldrig sinande kunskapsbrunn att tappa ur.

Mamma målade tavlor, tecknade, stickade och vävde. Morfars syskon stickade, vävde, växtfärgade, silversmidde, gjorde knivar, täljde i trä, finsnickrade, byggde klockor och nyckelharpor. Saknades kunskap om något gick man en kurs eller experimenterade tills det blev bra.

Ett litet universum

Det var mormor som lärde mig virka. Jag minns inte när eller hur, det kan ha varit en gradvis framväxande insikt om sammanhanget mellan knutar och nål. Ett litet kontrollerbart universum där man på känsla kan öka eller minska, ändra form och intryck – blommor och blad, snirkliga figurer växer långsamt fram under händerna. Jag hade tur. Mina mecenater lät tålmodigt mig göra mina egna upptäckter och misstag. Ibland gav dom ett gott råd, men om jag valde att inte följa det ryckte dom bara på axlarna med ett leende. Sådant när barns upptäckarlust, och jag är oändligt tacksam för den näringen.

Vägen till Kamalin

Jag tror det började om somrarna hos mormor May. Eller kanske före mina tidigaste minnen, i köket i det solgula huset på Skolgatan i vår lilla by. Glädje. Lust. Nyfikenhet. I mammas och mormors värld fanns alltid något att klippa, knyta, blanda och förädla. När jag lärt mig knyta knutar förädlade jag morfars slipsar till ett spindelnät som sträckte sig över hela köket. Jag arbetade koncentrerat med skapelsen, och var nog mycket stolt när jag kröp ut under nätet och sprang iväg för att hitta på nästa projekt.