Jag tror det började om somrarna hos mormor May. Eller kanske före mina tidigaste minnen, i köket i det solgula huset på Skolgatan i vår lilla by. Glädje. Lust. Nyfikenhet. I mammas och mormors värld fanns alltid något att klippa, knyta, blanda och förädla. När jag lärt mig knyta knutar förädlade jag morfars slipsar till ett spindelnät som sträckte sig över hela köket. Jag arbetade koncentrerat med skapelsen, och var nog mycket stolt när jag kröp ut under nätet och sprang iväg för att hitta på nästa projekt.
tisdag, juli 29, 2008
Vägen till Kamalin
Jag tror det började om somrarna hos mormor May. Eller kanske före mina tidigaste minnen, i köket i det solgula huset på Skolgatan i vår lilla by. Glädje. Lust. Nyfikenhet. I mammas och mormors värld fanns alltid något att klippa, knyta, blanda och förädla. När jag lärt mig knyta knutar förädlade jag morfars slipsar till ett spindelnät som sträckte sig över hela köket. Jag arbetade koncentrerat med skapelsen, och var nog mycket stolt när jag kröp ut under nätet och sprang iväg för att hitta på nästa projekt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ahhhh, du är Lisas syster :)
Är det du och Lisa på bilden...så söta ni är, riktiga små busfrön!
Du verkar vara MINST lika härligt kreativ som din rara syster.....ska ta mig en titt på dina vackra smycken nu.
Tack för ditt besök inne hos mitt och krama Lisa från mig.
Kram från Clara
Skicka en kommentar