I hela den omgivande miljön fanns under min uppväxt i östra Norrbotten en djupt förankrad respekt för hantverk och hembygdstraditioner. Jag satt i ett hörn och tittade på när mamma danstränade med folkdanslaget, och vet inte hur många gånger vi gått runt hembygdsgården och fått beskrivet kardning, kamning, spinnande. Hemma fanns till synes oändliga resurser av papper, färger, pärlor, garn, tyger och inte minst en aldrig sinande kunskapsbrunn att tappa ur.
Mamma målade tavlor, tecknade, stickade och vävde. Morfars syskon stickade, vävde, växtfärgade, silversmidde, gjorde knivar, täljde i trä, finsnickrade, byggde klockor och nyckelharpor. Saknades kunskap om något gick man en kurs eller experimenterade tills det blev bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar