Nr 80813, pris 300 kr.
Detta halsband är sålt.
This piece is sold.
Happy jewellery by Hanna Lundholm
Nr 8601
Näst sist i raden blir ytterligare ett v-format halsband, vilande i halsgropen. Det är virkat i rostfri tråd: tätt, tätt med små rocaillepärlor av glas. Nr 71101, Pris 280:-
Second last is yet another v-shaped necklace, shaped to rest in the fossa jugularis. It's crocheted in stainless steel wire, strewn with clear glass rocaille beads. Nr 71101, price with eu shipping 33 €.
Nr 8700 Och slutligen, långt ifrån minst: Ett stort halsband virkat i silverpläterad tråd med stora bergskristallchips i över och nedre kant, med sidenband omlott i knytning bak. Halsbandet är format för att vila i halsgropen, och kan regleras i storlek genom sidenbanden bak. Det har nr 8700 och kostar 550:-
Finally, far from least: A large necklace crocheted i silver plated wire. It is generously trimmed with rock crystals and ties crossways at the back with silk ribbons. The necklace is oroginally shaped to rest in the fossa jugularis, but the silk ribbons may be used for length adjustment. Nr 8700, price with eu shipping 60 €.


För några år sedan fick jag en ask med gamla silketrådspolar av en släkting. Jag hade betat igenom en bok om smyckestillverkning som jag fått av min syster och var otroligt inspirerad. Metalltråd och nylontråd kunde man virka smycken av, hade jag märkt, så varför inte silketråd? Virka, som jag älskade att göra. Vilken värld som öppnade sig!
När jag var 18 flyttade jag till Uppsala. Läste språk och musikvetenskap, pedagogik, idéhistoria. Upptäckte psykologin. Det fanns dom som forskade i psykologin bakom skapande, fann jag - så fantastiskt! Mihaly Csíkszentmihályi är mannen bakom begreppet Flow. Det är psykologerna som har det, tänkte jag, och förpassade min kreativitet till fritiden.
Förutom handarbetet bestod min värld under uppväxten till stor del av musik. Som fjortis tog jag ett av mitt livs viktigaste beslut och sökte till musikestetisk linje vid Björknässkolan i Boden. Eftersom jag även musikaliskt inte drillats disciplinerat, utan tillåtits följa min nyfikenhet på egen hand var jag rätt medioker som musiker. Men jag ville förstå. Hur musiken blir till, var kompositionerna kommer ifrån. Glädje. Lust. Nyfikenhet. Att skapa. Det var den bästa tonårstid jag kan tänka mig.
Det var mormor som lärde mig virka. Jag minns inte när eller hur, det kan ha varit en gradvis framväxande insikt om sammanhanget mellan knutar och nål. Ett litet kontrollerbart universum där man på känsla kan öka eller minska, ändra form och intryck – blommor och blad, snirkliga figurer växer långsamt fram under händerna. Jag hade tur. Mina mecenater lät tålmodigt mig göra mina egna upptäckter och misstag. Ibland gav dom ett gott råd, men om jag valde att inte följa det ryckte dom bara på axlarna med ett leende. Sådant när barns upptäckarlust, och jag är oändligt tacksam för den näringen.
Jag tror det började om somrarna hos mormor May. Eller kanske före mina tidigaste minnen, i köket i det solgula huset på Skolgatan i vår lilla by. Glädje. Lust. Nyfikenhet. I mammas och mormors värld fanns alltid något att klippa, knyta, blanda och förädla. När jag lärt mig knyta knutar förädlade jag morfars slipsar till ett spindelnät som sträckte sig över hela köket. Jag arbetade koncentrerat med skapelsen, och var nog mycket stolt när jag kröp ut under nätet och sprang iväg för att hitta på nästa projekt.